"Leka i bildrummet"
Man skulle kunna formulera det som att i bildterapin så "leker man i bildrummet" med stöd av och inom de ramar som själva terapisituationen ger. Den som skapar bilder kan vara i målandet, inom terapins trygga ramar, känna att terapeuten finns där och står ut och härbärgerar det som händer. I målandet går det att med färg, form, ljus och skuggor "sätta samman och ta isär" – utforska det totala rummet, sin värld, bilden och världen utanför. Se nya kombinationsmöjligheter. Göra nya formuleringar i bild eller ord. När något nytt kommer in trängs en del av det gamla undan, en gammal trygghet blir en förlust. Sörja! Det kan krävas ett stort mod att utnyttja en chans att skapa nya mönster, att slippa göra om det som varit jobbigt men kanske det enda man kunnat. Men i detta finns möjligheten att ladda sig själv.
När de gamla försvaren släppts och insikten om den egna personen börjar komma i behandlingen kommer också lidandet att stegras. Utvecklingen av och träningen av symboliseringsförmågan kan lindra.
Bildterapi kan hjälpa patienten att känna upplevelsen av att ha gjort något som betyder något och utveckla sina känslor och inre upplevelser. I detta ligger också ett viktigt avbördande och upplevelsen av delad mening.
Med bildens hjälp kan man kommunicera även när orden inte räcker till. Form och innehåll kan integreras och bilden blir inte bara en hjälp för känslomässig och social utveckling utan kan även vara ett stöd för kunskapsmässig utveckling.
I terapi med patienter som visar aggressivitet, gränslöshet och brist på impulskontroll är det viktigt att strukturera starkt med tydliga gränser för vad patienterna får göra i rummet, med terapeuten osv. Det är då viktigt att använda jaguppbyggande tekniker.
För en del personer med en latent psykos till exempel kan själva kladdandet med färg förstärka och utlösa symtomen. Att arbeta med bilder kan överhuvudtaget påverka mycket starkt och väcka glömda känslominnen och upplevelser. Det är viktigt att ha det i minnet samtidigt som det också är så att det kan vara väldigt skönt , avstressande och avslappnande att få ge sig hän i skapandet.
Professor Gaetano Benedetti i Basel beskriver i skriften "Den farliga kärleken – om psykoterapi vid psykoser"(Dualis ISBN 91-87852-03-9) en metod där han aktivt tonar in i patientens skapande med egna bilder som terapeut. Han menar att "genom den livsbejakande kraften i terapeuten – terapeutens vilja att positivera patientens inre värld via bilden, kan kärleken till livet besegra den negativism som är psykotikerns skydd mot smärtan i livsbesvikelsen".
Det finns idag flera undersökningar som visar att såväl kultur i allmänhet och konst, målande gör att vi mår bättre. Thöres Theorell, har som professor i psykosocial miljömedicin vid Karolinska institutet i Stockholm, och ordförande för en nordisk samarbetsgrupp för att främja folkhälsoarbetet, själv i undersökningar visat att patienter med kroniska smärttillstånd och psykosomatiska symtom i många fall får mindre ångest och bättre hälsa med hjälp av konstpsykoterapi.
Tillbaka till hela artikeln om bildterapi
hem