" När vår inre värld blir lika påtaglig som den yttre, faller de murar som skiljer dem åt isär, och vi är redan förvandlade." Ragnar Sandberg
Bildterapins utveckling
Bildens symboliska och terapeutiska värde har länge varit känt. Efter andra världskriget utvecklades bildterapin i samband med rehabilitering av krigsskadade i USA, England och Holland. I Sverige har metoden funnits sedan slutet av 60-talet. Verksamheten startades på mentalsjukhus och psykiatriska kliniker av personer med olika bakgrund; konstnärer, bildlärare och bildterapeuter med utbildning i England. Insikten om den terapeutiska effekten ledde så småningom till en mer organiserad verksamhet.
Jan Thomaeus och Carlo Derkert har haft stor betydelse för många av dem som sen vidareutvecklat bildterapin i Sverige. Flera av dem som var med och bildade Svenska föreningen för bildterapi för drygt tjugofem år sedan, Anne-Marie Lagercrantz, Margot Ekelund, Birgitta Löwendahl, Ulla Blomh, Margareta Raud och Hans Fredlund har också bidragit till en utbildning i Sverige, först i föreningens regi, senare en kombinerad med grundutbildning i psykoterapi i Folkuniversitetets regi i Uppsala (numera i Studiefrämjandets regi i Stockholm) och en enbart teoretisk med inriktning på barn vid Stockholms universitet. Idag finns också kortare och längre kurser med inriktning på bildterapi på flera håll i Sverige, bl.a i Umeå och Brevens Bruk. I Järna finns även en antroposofisk utbildning.
Tillbaka till hela artikeln om bildterapi