bildterapi bildpsykoterapi coach friskvård konst bildterapi i Gröndal konst Liljeholmen art therapy stresshantering depression utbrändhet psykoterapi lust att måla oro ångest kris alternativa uttryckssätt alternativa terapier konstnärliga terapier

bildterapi bildpsykoterapi coach friskvård konst bildterapi i Gröndal konst Liljeholmen art therapy stresshantering depression utbrändhet psykoterapi lust att måla oro ångest kris alternativa uttryckssätt alternativa terapier konstnärliga terapier

googlea04c0aeef6ec0f4a

bildterapi bildpsykoterapi coach friskvård konst bildterapi konst art therapy stresshantering depression utbrändhetpsykoterapi lust att måla oro ångest kris alternativa uttryckssätt alternativa terapier konstnärliga terapier

(fragment ur essä skriven under kurs i existentiell psykologi och terapi, 10 p Psykoterapisällskapet i Stockholm, 2004 - 2005)

 

 

 

.... eller enskild erfarenhet

För att tydliggöra hur bildskapandet kan bidra vill jag återge ett utdrag från ett omarbetat fall från min bildterapipraktik:

Fallet handlar om hur en patient som länge brottats med en ilska över ena föräldern håller på och målar former med röd färg och bara blir mer och mer irriterad. Hon tar fram en bild som hon var mycket nöjd med eftersom den visade på möjligheter, men nu under bearbetningen av det röda framstår plötsligt den gamla bilden som något helt annorlunda. Det blev en bild av något instängt. I samma ögonblick säger sig patienten plötsligt se hur det egentligen är tvärtom med föräldrarna också. Den förälder som ilskan riktats mot framstår som den kärleksfulle och den andre som svekfull.

Nu blev det också tydligt hur man kan ha flera känslor samtidigt.

Patientens berättelse om världen och de sociala relationerna blev en annan och hon lärde sig något om sig själv utifrån detta undersökande av sina känslor inför den röda färgen."

Jag citerar vidare från Bubers "Människan och hennes bildkonst", sid 17,18:

"Det är riktigt att gestaltningen går utöver varseblivningen; oriktigt att detta skulle bestämmas av kunskapsförmågan. Fiedler uppfattar "det kunskapande genomträngandet av en sak" som ett slags gestaltande, vilket fullständigas i det konstnärliga gestaltandet. Men man missarkonstens förkroppsligande väsen, om man placerar den så nära intill kunskapandet, ja, rentav inordnar den under detta, Visserligen kompletterar tänkandet och konsten varandra, men inte som två sammanhängande organ, utan snarare som elektriska poler, mellan vilka det slår gnistor."

 

Med stöd av detta avstår jag från att söka förklaringar på hur det röda hörde ihop med uppfattningen om föräldern, och känner mig ödmjuk inför att laborerandet med färgen och symbolerna väckte nya insikter på andra områden.

 

Samtidigt kan jag med Heidegger säga:

 

"Jag måste komma underfund med i-världenvaron utan hänvisning till avlägsna teoretiska begrepp. Jag måste återupptäcka och klargöra det som verkligen finns där för mig och är begripligt för mig. Samtidigt måste jag acceptera att allt som kastar ljus även kastar skugga och att saker och ting därför förblir gåtfulla, hur väl jag än belyser dem."

 

( Emmy van Deurzen citerar Heidegger i Vardagens mysterier, sid 60)

 

Har kontexten gett objekten den slutliga identiteten? Är det som E.H. Gombrich säger att identitet är förankrad i en konstant relation till omgivningen? Vi kan se på våra barns bilder hur deras omvärldsuppfattning utvecklas när de börjar markera rummet med den horisontella linjen, ljuset, skuggan, storleksförskjutningar, överskärningar, färgvariation mm och likaså kan vi i bilderna ana hur våra patienter är förankrade i sitt liv, i sin identitet i sina relationer. Arnheim säger att "förvrängning skapar rum". Har vi ett rum kan vi också förankra våra figurer i rummet både bildligt och konkret. Vi kan röra oss mellan abstrakt och konkret och använda detta synsätt i bildterapin när vi söker mening i det vi vet, det vi ser och det vi tror, för att se den sanning som blir till.

 

Dock är varken identiteten eller relationen "konstant" och det är förändringen vi arbetar med både som betraktare och "levare".

 

"Den fenomenologiska världen handlar inte om att ge en pre-existerande varelse ett explicit uttryck, utan att lägga ut varat. Filosofin avspeglar inte en pre-existerande sanning, utan avspeglar, i likhet med konsten, den akt varigenom sanningen förs in i tillvaron"

 

(Maurice Merleau-Ponty, 1945/1999 ur Van Deurzens Vardagens mysterier sid 98)

 

Ann-Katrin Blomberg Lennartsson

 

 

Referenslitteratur:

 

Rudolf Arnheim, Art an Visual perception, University of California Press 1974 (svensk utgivning, endast kopia av okänt ursprung)

Gaetano Benedetti,Den farliga kärleken, Dualis Förlag AB, Ludvika 1990

Martin Buber,Människan och hennes bildkonst, Dualis Förlag AB, Ludvika 1991

Emmy van Deurzen, Vardagens mysterier, Studentlitteratur, Lund 2003

Rollo May , Modet att skapa, Natur och Kultur, Stockholm 1994

tillbaka till förstasidan om existentiell syn

 

 

länk till

 

Sällskapet för existentiell psykoterapi - SEPT

 

 

hem

 

Vad är det försärskilt med konsten?

Kan vi påverkas av bilder eller av att göra bilder?

 

gemensam grammatik?

 

eller enskild erfarenhet?

 

 

 

ex