bildterapi bildpsykoterapi coach friskvård konst bildterapi i Gröndal konst Liljeholmen art therapy stresshantering depression utbrändhet psykoterapi lust att måla oro ångest kris alternativa uttryckssätt alternativa terapier konstnärliga terapier

bildterapi bildpsykoterapi coach friskvård konst bildterapi i Gröndal konst Liljeholmen art therapy stresshantering depression utbrändhet psykoterapi lust att måla oro ångest kris alternativa uttryckssätt alternativa terapier konstnärliga terapier

googlea04c0aeef6ec0f4a

bildterapi bildpsykoterapi coach friskvård konst bildterapi konst art therapy stresshantering depression utbrändhetpsykoterapi lust att måla oro ångest kris alternativa uttryckssätt alternativa terapier konstnärliga terapier

en resa i färg

Sommar, semester sol och bad…och regn

Vi började med att cykla runt Gotland. Cyklade och såg: blomsterprakten, vallmo och blåeld i sprakande färginjektioner längs vägkanter och på fälten. Sökte nattplats för tältet, en plats där vi skulle se solnedgången i havet. Vi lyckades så gott som varje kväll – även på östsidan. Vi cyklade längst ut på udden, satte oss och inväntade solens sakta livgivande farväl. Vi åt och drack vin, vi badade eller bara exponerade oss helt stilla för dagens sista strålar. Havet gult rosaguldskimrande, himlen blågrönlila, ständigt skiftande molnformationer, glitter, krusigt eller spegelblankt. Kaskader på himlen eller lugn vattenspegling. I mitt bakhuvud alla teorier om atmosfärens inverkan på hur ljuset bryts i olika färger – ett uns av krav att göra en uppsats om ljus och färg.

En vecka hemma då jag skulle göra den – uppsatsen. Skulle, men ute på torpet blommade teveronikan intensivt blå mot det röda huset mitt i det gröna. Sett från dammen var det hälsobringande vackert. Jag åkte in till stan och  målade på dagarna - istället för att skriva.

Ut på resa igen: Värmland för att se Alice Babs i en intensivt blå dress som syntes längst av alla färger. Skåne, Köpenhamn, och så hem till  Askersund, för att bland annat hjälpa mamma med sin nya rollator. Till hennes stora besvikelse var den  matt grön. Alla andra som fått rollator i år, hade också gröna rollatorer. Mamma ångrade djupt att hon inte passat på när de haft svarta. Det hade varit häftigare och ingen annan hade det. Resten av sommaren har jag noga givit akt på rollatorernas färger och konstaterat att det minsann finns både lila och vinröda i metalliclack och anat färgvalets betydelse för att kunna uttrycka sin personlighet. Vad betyder annars älsklingsfärgen för välbefinnandet och hur hittar vi våra älsklingssfärger? Förändras de inte också när vi själva utvecklas? Tänk då att vara åttiotre och få samma färg som alla andra på rollatorn!

Vidare till Norge och de diminssvepta fjordarna! Inte så att färgen inte har någon betydelse i Norge. Visst har den det, men här kändes det som en ständig kamp om förutsättningen för färgen och livet: ljuset, och tillgången till solens värmande strålar. I dalgångarna hade vägarna namn efter tillgången till solen: Solsidevegen. De höga bergen skymde ändå ljuset en stor del av dagen. Solnedgångar i havet var för oss ett minne blott. Vi försökte räkna ut i vilket berg solen skulle ha gått ner om den inte gått in i moln innan. Fjordarna var otroligt vackra i dimman med de fjärran bergen knappt skönjbara i det svartgråvita töcknet. Längtan efter ljuset och solsidan styrde ändå våra rörelser.

Nästa färgsensation var det bågröna vattnet från glaciärerna. Mina tankar gick åter till stoff som ljuset bryts genom. Jag kommer ihåg vattnet i de kalkrika floderna ner mot Wörter See i Österrike och Gardasjön i Italien. Men detta vatten är inte lika klart. Här verkar det vara ren lera, och mycket riktigt på kartan står det Leirdalen.

Färgen ser uppfriskande, nästan konstgjord ut, som om det vore en retuscherad bild för tvättmedel eller tandkrämsreklam. Det känns som en onaturlig färg. Kan vi lita på det här vattnet?

 

Över på den svenska sidan är mittmarkeringen på vägen inte främmande och varmt sinnligt gul som i Norge. Mittmarkeringen är vit och neutral och hela omgivningen och färden får färg av något hemvant, inte så exotiskt längre.

I Jämtland får vi hjälpa till lite med höet och hässjningen och kör ner hölasset till ladan och lastar in. Ladan är som så många andra här uppe omålad. Här behövs ingen färg som skydd och bonden har inte tid att bara dekorera med färg för nöjesskull.

Far hem mot storstaden, kraven och så småningom regnet. Passerar över Uppsalaslätten i solnedgång. Jag ser Eevas målningar för mitt inre. Vi glöder med slätten och upptäcker en apelsinfärgad augustimåne vykortsvackert placerad över en röd bondgård. En färginjektion som får fart på endorfinet?

Min tanke i morse när jag i regnet åkte in från torpet mot stan och inte längre kunde undvika detta skrivande var: Vad har regnet och vatten för betydelse för färgen? I regnbågen ser vi alla färger. På foton blir färgerna vackrare i regn. Våta färger har mera färgstyrka än torra. De bilder min patient gör i redimix förlorar mycket i färgstyrka när de torkar. Så var jag inne på vad denna uppsats kanske borde ta upp: anknytningen till bildterapin. Jag hittade inte bara en självklar angreppsvinkel, började istället räkna upp alla de vardagsfärgtankar som farit genom mitt huvud, skrev och låter de nu vara en inledning till en sammanställning av material om färg för vårt liv.

Anar att i soluppgången och solnedgången, i gränslandet mellan ljus och mörker, sker något magiskt – där spelar färgen upp sina möjligheter.

se färgtonsinduktion >